28 april 2020

Sofia Florez Klingenstierna – Adept i Mentorprogrammet

Jag har blivit mycket tryggare i mig själv, både genom våra samtal och genom de olika personlighetstesterna som jag fick göra”

Det säger Sofia Florez Klingenstierna, som i juni tar examen från programmet Internationella samhällsstudier vid Linnéuniversitetet. Under vårterminen 2020 har Sofia deltagit i universitetets Mentorprogram och jag fick möjligheten att prata med Sofia för att ta del av hennes erfarenheter som adept.

Hur fick du höra talas om Juniorledarskapsakademin (JLA)?

Jag blev tipsad av en f.d. kollega på IKEA, som hade varit aktiv inom Juniorledarskapsakademin. Hon tipsade om mig till Maria Elander, som är processledare för JLA. Det började med att jag deltog i en fokusgrupp om marknadsföring på Länsförsäkringar, sedan deltog jag i andra aktiviteter och tyckte att det var väldigt givande, så på den vägen kom jag med.

Du deltog i JLA och aktiviteter där sa du, hur upplevde du det?

Det var jättebra! Jag var bl.a. med på ett event i Jönköping där vi pratade med olika ledare om mod. Det var väldigt intressant och jag tog med mig att mod kan vara olika saker, det är inte alltid att ta initiativ, ibland handlar det om att inte göra det. Hur man ibland måste våga stå emot gruppen och hur viktigt det är hur man framför saker.

Varför valde du att delta i Mentorprogrammet?

Det var faktiskt Maria Elander som pushade mig lite, för jag förstod först inte riktigt vad det handlade om. Jag har inte direkt varit i kontakt med ledare på det viset tidigare och ville komma i kontakt med personer inom kommunen, eftersom jag gärna vill jobba där.
Jag såg inte mig själv som en ledare, utan det är någon som väckts i.om att jag deltagit i JLA och Mentorsprogrammet. Det handlar om att både leda sig själv och andra. Just självledarskap var något som vi återkom till i våra samtal, jag och min mentor.

Hur tycker du det har varit att ha en egen Mentor?

Jättebra och väldigt lärorikt! Mycket utvecklande att få prata med en person som har arbetat länge och som har en annan bakgrund än mig. Jag skulle ju inte kommit i kontakt med henne annars, om det inte vore för Mentorsprogrammet.

Vad hade du för förväntningar på Mentorprogrammet?

För min egen del har det varit att få en inblick i hur det är att arbeta på en kommun och hur den organisationen fungerar.
Men framförallt att få ta del av hur min mentor upplever hur det är att leda och arbeta som chef. I.om Coronapandemin har jag även fått ta del av hur det är att leda i kris.
Det verkar ju väldigt svårt att leda i kris, men det beror mycket på hur man är som person. En del behöver väldigt mycket stöd i hur de ska begrunda sina handlingar, medan det för andra är en självklarhet.

Vad har du fått hjälp med i.om Mentorprogrammet?

Jag fick göra lite olika personlighetstester, vilket gjorde att jag fick en inblick i mina egna egenskaper, såväl fördelaktiga som de jag behöver jobba med.
Jag har ett högt känsloläge samt ett högt kontrollbehov. Då kan det handla om att lära sig att ibland ta ett steg tillbaka och inte stressa upp sig i stunden. Man kan behöva avvakta med att svara på ett mail som upprör i stunden. Jag har lärt mig att bli tryggare i mig själv och att allt inte handlar om att prestera.

När jag träffade min mentor fick jag även möjlighet att träffa andra personer som jobbar på kommunen. Bl.a. så kom jag i kontakt med en man som tipsade mig om en praktikplats i Bryssel till hösten, så om allt lugnar ner sig åker jag dit i höst!
Kontakter är verkligen väldigt viktigt!

Hur har du sett på din egen roll som adept?

Jag har ett ansvar gentemot min mentor. Rent konkret handlar det om att ha relevanta samtalsämnen förberedda när vi har bokat möte, samt att jag har ansvar för att leda samtalet.
Det är viktigt att visa intresse, för mentorn ger ju av sin tid till mig som adept. Hålla tider och inte ställa in möten i sista minuten.

Vad har du för tips till dem som söker sig till programmet, vad ska man tänka på som adept?

Viktigt att förstå att det här är en värdefull förmån och inte ta det för givet. Ta vara på tiden vid träffarna med mentorn samt att man vågar berätta vad man förväntar sig själv. På så vis har man förutsättningar för att skapa något väldigt värdefullt. Samt att man inte då känner sig besviken för att det ”inte blev som man tänkt”. Så det är viktigt att man talar om vad man förväntar sig av samarbetet med mentorn.
Det blir vad man själv gör det till, och man har ett ansvar för att få ut det mesta av det.

Skulle du rekommendera andra att söka till JLA och Mentorprogrammet?

Ja, absolut! Det är enormt utvecklande för en själv. Man får en inblick i arbetslivet och hur en arbetsplats och praktiskt ledarskap fungerar, det är ju inte alltid så som man tänkt att det ”ska vara”.

Det ger även möjlighet att skapa en flexibilitet på arbetsmarknaden. Som nyutexaminerad är det svårt att konkurrera med många års arbetslivserfarenhet, men på det här viset får man in en fot i näringslivet.

Har du utvecklats även som person, i ditt eget självledarskap? På vilket sätt?

Jag känner att jag har blivit tryggare i mig själv, både genom våra samtal och de olika personlighetstesterna.
Sen att jag tar mitt eget ansvar på allvar för att få ut det mesta möjliga av våra möten.

Hur ser du på framtiden? Vad har du för planer?

Först siktar jag på praktiken i Bryssel till hösten, sen vore det toppen om jag kunde få ett jobb på kommunen i Kalmar. Som någon typ av analytiker eller handläggare, det skulle ge mig bra erfarenhet för att sedan kunna avancera till andra roller.

Om du blickar ännu längre fram, kan du se dig själv som mentor då?

Ja, absolut!

X